Okej, jag har just spenderat över 4 timmar på denna bok med att läsa de sista 183 sidorna. Jag grät i slutet men fortsatte att läsa epilogen och blev glad igen.

Alltså, den här boken (som alla Stephenie Meyer's böcker) är ett rent mästerverk, men det var som tjejen i butiken sa. Den här var mer genomtänkt, mer detaljerat gjord än Twilight serien.

Sitter just nu och lyssnar på kapitel 4 på datorn, men jag tycker inte om rösten som läser. Hon lever sig inte in i rollen som hon som läser Twilight gör. Och rösten är för mörk. Vilket är synd för jag vill verkligen lyssna på hela, men jag tror inte jag kommer att klara hennes röst.

Men åter till boken;

Melanie Stryder refuses to fade away. The earth has been invaded by a species that takes over the minds of their human hosts while leaving thei bodies intact, and most of humanity has succumbed.

Wanderer, the invading "soul" who has been given Melanie's body, knew about the challenged of living inside a human: the overwhelming emotions, the too-vivid memories. But tere was one difficulty Wanderer didn't expect: the former tenant of her body refsuing to relinquish possession of her mind.

Melanie filld Wanderer's thoughts with visions of the man Melanie loves — Jared, a human who still lives in hiding. Unable to separate herself from her body's desires, Wanderer yearns for a man she's never met. As outside forces makes Wanderer and Melanie unwilling allies, they set off to search for the man the both love.

Featuring what may be the first love triangle involving only two bodies. The Host is a riveting and unforgettable novel that will bring a vast new readership to one of the most compelling writers of our time.

LÄS DEN PEOPLE!