In the shadow of me
Idag kan jag stolt säga att jag lyckades skriva klart den förbaskade fiction som har hemsökt mig så länge.
Jag började på den för ett år sedan när jag var ute med Bella, Filippa och Amanda under midsommar, jag fick bara lust att skriva någonting och jag hade tröttnat på Treasured Moments (som ligger så nerlagd som den kan bli.. gah). Och jag var ganska, inte deprimerad... men inte glad heller (båtliv är ingenting för mig), så då blev det en fiction om misshandel, självmord och barnvåldtäkt.. och vanlig våldtäkt.
Inte världens najsaste ämne kanske, men jag tycket att det kändes skönt att skriva om sånt eftersom det händer.
Sen lades den ner för jag visste inte hur jag skulle fortsätta.
Men för någon månad sen så skrev jag runt 4 kapitel på den + det sista avgörande kapitlet (där hon tar självmord). Men sen slutade det på kapitel 19 och där har det varit fram tills nu då jag skrev några jäkligt dåliga rader och kunde kalla den klar.
Creds till mig.
RIGHT?!
Haha.
Jag har tappat inspirationen
Den är poff borta. Igen. Det händer alltid nån gång och det värsta är att jag vill skriva, men allt jag skriver blir skit och åt helvete med allt.
Det är synd.
Jag känner mig missnöjd och misslyckad.
FY.
It totally sucks.
Det är synd.
Jag känner mig missnöjd och misslyckad.
FY.
It totally sucks.